Det ekar i själen

Idag fliker jag in med ett tråkigt inlägg, så här 1 månad in på semestern känner jag mig fruktansvärt redo att åka hem. Har 1 månad kvar som jag fruktar. Hur ska jag hålla humöret uppe så länge? Det känns som att jag är ensammast i världen här borta omringad av människor till höger och vänster men ingen som jag kan prata med. Ingen som jag kan öppna mig för. Det känns tomt och kämpar ibland för att hålla tillbaka tårarna. Har ännu bara gråtit en gång och det var idag på toaletten. Kände mig patetisk när jag stod där framför spegeln och tyckte synd om mina ledsna ögon. Blir ledsen av att jag fortfarande inte lärt mig att stå på mig. Att andra kan trampa sönder mitt självförtroende, mitt hjärta och till slut min själ. Hur ska jag kunna växa som socialarbetare? Hur ska jag stå upp för andra om jag inte kan stå upp för mig själv med värdighet? 
 
Jag saknar dessutom min familj, skulle kunna gråta när jag ser alla söta videor och bilder på mina syskon. Jag vill också vara med i allt de gör. Jag vill också uppleva alla steg i mina små bröders liv, de växer så fort och rätt som det är har de glömt vem man är. Jag vill aldrig att det ska hända. Jag är storasyster! En gång i tiden var det, det första jag sa när någon bad mig att beskriva mig själv. Jag är storasyster, och jag var stolt! Idag ser det annorlunda ut, jag har besökt min yngsta lillebror tre gånger under hans 5 månader på jorden. Jag har inte velat gå hem, jag har inte velat möta ångesten jag känner när jag inte lever upp till familjens förväntningar. Jag skäms fortfarande över sådant jag sagt och gjort. Jag känner stor skuld. Och den kan jag inte hantera. Men nu känner jag för mycket saknad. Jag vill tillbaka till där jag känner mig hel. Med mina syskon! Jag längtar så att det gör ont i hjärtat till att få komma hem. Det ekar i själen! 

Valparaiso

Färgglada hus byggda längs bergskanten, branta backar och fantastiskt nattliv. Det är så jag kommer minnas Valparaiso, en av Chiles största och mest välkända städer. Beläget vid kusten gör den till en upptagen hamnstad, vilket syns på den sista bilden. Valparaiso är lite som jag föreställer mig storstäderna i Brasilien. 
 
 
 
 
 
 
 

La gozadera

Föreställ er doften av sommar, solkysst hud, goda drinkar för 40 spänn och världens bästa musik. För att göra det ännu mer levande så föreslår jag att ni kollar på videon till La gozadera med Gente de Zona, känn lyckan och låt kroppen ryckas med till musiken. Så känns det att befinna sig i Sydamerika.
 
Jag har enda sedan jag såg Pocahontas när jag var 6 år gammal velat åka till Sydamerika. Inte för att Chilenare är indianer direkt men jag är här, bland majsplantage, höga berg och djupa hav. Jag är äntligen här och jag har kommit på mig själv med att faktiskt njuta för första gången på länge. Det här känns bra, jäkligt bra! Idag åker vi dessutom till Argentina, närmare bestämt Buenos Aires, nattlivet sägs vara underbart där och det pirrar i kroppen av bara tanken på att jag ikväll säkert är ute och dansar någonstans i den gigantiska huvudstaden som tydligen rymmer hela Chiles befolkning. Jag har varit i Chile i två veckor nu, spenderat mestadels av tiden uppe i bergen i en mysig liten by med nära till skogen och en liten promenad ner till havet. Det har varit lugnt och avkopplande, men jag är mer den äventyrliga typen och blev lite galen av lugnet. Hade jag spenderat två lugna veckor med min kärlek hade det kanske varit en annan sak. Men jag är som sagt redo för att utforska las calles de Buenos Aires nu!