Tisdagstankar

Jag vill jobba med något annat, jag vill vara kreativ. Jag vill skriva, jag vill bo i en drömvärld. Jag vill sväva runt i en obristbar bubbla över jorden. Jag vill tillhöra jorden då jag värdesätter livet, samtidigt som jag vill befinna mig i periferin. Jag vill vara en åskådare, jag vill vara något annat. Jag vill inte sitta vid ett skrivbord och bestämma över folks liv. Jag vill ha frihet, frihet för mig själv och frihet för alla andra. Självklart krockar frihetstanken med min logiska hjärnhalva som vet hur omöjligt det är att en sådan värld skulle kunna fungera. Inte efter allt som hänt i historien. Människan hade varit tvungen att nollställas, historien hade behövt omvandlas till ett blankt papper. 
 
Jag vill ha frihet att sitta och skriva, jag vill måla, jag vill läsa. Jag vill lära mig om det viktiga i livet. Jag vill inte sitta och lära mig om sådant som samhället anser vara rätt. Det gör mig inte till en allmänbildad person. Att veta hur man skriver ett beslut är inte något som kommer ge mig ett större intellekt. Det gör mig snarare än mer inlåst. Jag vill låsa upp låset. Jag kommer inte klara av att fortsätta med detta länge till. Jag är inte en del av en fyrkant. Jag är en del av allt och inget. Jag är en del av universum. Universum är oändlig och komplex, precis som själen. Min själ gör ont. Jag vill inte vara bunden till detta samhälle, jag vill inte vara tvungen att göra något som tynger mig för att kunna överleva. Jag vill inte vara en biroll i en film om maktspel. Jag vill göra min egen film och låta alla vara huvudrollen i alla andra filmer som spelas in parallellt med min. Jag vill inte tvinga någon att anpassa sig efter ett samhälle som jag själv  inte ens står för.