VEM ÄR JAG?

Ligger nerbäddad i en säng i Chile, mobilbloggar, batteriet är på 22% och klockan har precis slagit 01. Ska inte ljuga och säga att jag inte kan sova, för hade jag lagt ifrån mig mobilen så hade jag somnat på ett kick (efter kissa på toan och dricka ett glas vatten). Jag ligget här mitt i natten och funderar, tanken har slagit mig några gånger idag, jag undrar vem jag är. "Vem är jag? Vem f*cking är jag?" Alla jag träffar, alla jag känner, alla jag läser om, vet vem de är, eller åtminstone ger sken av att veta vem de är. Men jag ligger konfunderad och undrar varför jag inte är lika säker. Är det något fel på mig? Nej, det är det väl inte? Jag tänkte ge mig själv ett försök att faktiskt formulera vem jag är, utan att definieras utifrån någon annan eller något annat. Så då börjar vi.. Jag, Yasmine, är en omtänksam människa, jag är glad, försöker alltid vara positiv och bryr mig väldigt mycket om andras känslor och välbehag. Jag klarar inte av när folk känner sig obekväma och därför gör jag allt i min makt för att lätta på stämningen. Du får aldrig en dålig stund med mig, om du inte själv vill ha det, hehe. Jag klarar inte av envisa människor, jag ger dem två chanser sen är det nock, "skit i att bli glad då!". Jag är alldeles för lättövertalad, och återigen låter jag andra vinna för att de ska få känna sig bra. Jag tåler inte att stå i centrum, och känner jag att jag får mer uppmärksamhet än de jag är med så gör jag allt för att låta uppmärksamheten gå åt deras håll. Jag vill aldrig vara bättre än någon annan, även om jag vet att jag vid vissa tillfällen kan mer än någon annan. Jag har alltid strävat efter att lyfta andra, att vara en medlare, a peace keeper. Det är sådan jag är och för mig låter det tragiskt, jag vill sluta leva för andra och leva för mig själv, men jag vet inte hur man gör det på ett ödmjukt sätt. Jag vet att jag är en god människa, jag menar alltid bara väl men när det kommer till att försvara min plats på denna jord, att stå på mig så misslyckas jag. Antingen kan jag inte tala för mig själv eller så går jag till den gränsen att jag råkar såra någon annan för att rädda mig själv. Det är inte kul att veta detta om en själv, det är inte skönt att känna sig värdelös. Jag vet vad jag är värd, men lever helt enkelt inte upp till det. Jag hade så gärna velat vara en "trap queen" (googla det!).
 
Nu får det vara nog, god natt!