What goes around, comes around

Det var ett tag sedan jag skrev här inne, det var ett tag sedan jag skrev något överhuvudtaget. Det har kliat i fingrarna på mig under en lång tid av min semester i Grekland, jag har haft så mycket i tankarna som velat komma ut i ord och bokstäver. Jag kan inte riktigt minnas vad jag ville skriva om för några veckor sedan, men det jag vill beskriva nu är den kärlek och tacksamhet som växt fast inom mig. Oavsett var jag reser i världen får jag nya perspektiv på livet, alla människor jag möter påverkar mig på ett eller annat sätt. De positiva saker jag upplevt lever kvar som fina minnen inom mig och de negativa sakerna använder jag för att förstå min omvärld bättre. Jag tackar Grekland för alla upplevelser jag fått, positiva som negativa. Resan har fått mig att uppskatta mitt liv i Sverige, den har fått mig att bli mer hungrig efter kunskap och äventyr. Den har gett mig så mycket energi, styrka och kärlek. Precis vad en semester ska innebära. 
 
Jag tackar alla som tagit väl hand om mig, som pussat mig och kramat mig. Jag tackar verkligen med djupet av mitt hjärta min kära man som alltid finns vid mig. Jag vill inte ta honom för givet, så som vi alltid säger till varandra att vi inte ska göra, men som vi ändå på något vis gör. I de goda stunderna är det lätt att förlita sig på en annan, att ta en annan för givet, men vi båda vet hur fort det vi byggt upp kan rasera och därför väljer vi att visa kärlek, ömhet och aktning varje dag för att påminna varandra om att vi finns här för den andre. Jag kan erkänna att jag tar honom för givet ibland men med försiktighet. Det rätta ordet är nog förtroende, snarare än att ta någon för givet, jag har fullt förtroende för honom. Fullt förtroende för att han finns där för mig i vått och torrt, vilket jag tror är ett måste för att kunna ha en så djup och förstående relation som vi har. Det går inte att vara fullt öppen för en annan människa om man inte vågar riskera lite av sin personliga säkerhet. Genom att ta denna risk kommer du antingen att få tillbaka det med dubbelt så mycket kärlek eller så kommer du bli berövad på kärlek, och då är man helt enkelt inte på samma stadie i livet, då är man inte villiga att ge och ta lika mycket. På ett vis är det ditt ansvar att själv se vilken nivå en annan människa befinner sig på. I de allra flesta fall kan man se tecken på hur en annan känner, och i många fall är det till och med du som driver en annan människa att agera på ett visst sätt då du omedvetet inte är fullt engagerad i relationen. Jag tror starkt på att man drar till sig det man själv utstrålar. Du bär inte ansvaret för vad en annan orsakar dig, aldrig. Det är inte du som har ansvaret för när någon skadar dig, men det är du som har ansvaret för att få det att upphöra. Du måste förändra något i dig själv som gör att du inte längre hamnar i dessa situationer. Låt ingen trampa på dig, någonsin. Självklart finns det situationer som är översvämmade av negativitet och som kan verka omöjliga att ta sig ur. Men det går, för det har upprepat sig gång på gång i historien.
 
På tal om att ta någon för givet, har jag funderat på det väldigt mycket. Jag har märkt hur lätt det är att ta någon för givet utan att ens vara medveten om det. Bara en sådan sak som att alltid förvänta sig att en människa ska finnas i ens liv för alltid, enda tills chocken kommer och människan har dött. Nu var detta väldigt drasktiskt, men det är ju så livet fungerar. Min pappas morbror gick bort för någon vecka sedan, han var mer som en egen morbror till mig då han var väldigt nära min pappa i ålder och har barn som är i min ålder, han bodde i byn där min pappa växte upp, där även jag spenderade många av mina barndomsår. Jag har inte varit där på fyra år, fyra år som sprungit förbi, jag har hunnit skilja mig, vara singel, göra dumma misstag, såra människor, älska människor, hitta kärleken igen, bli färdigutbildad, skaffa ett jobb, resa till flertalet platser, men inte har jag varit i pappas by. I tankarna har jag varit där, men har alltid tröstat mig med att jag kommer att åka tillbaka dit, att jag inte behöver oroa mig, byn kommer finnas kvar den dagen jag bestämmer mig för att återvända. Byn finns kvar ja, men människorna i byn blir äldre, förändras till en person de inte var förut, en person jag inte längre känner och till slut går dessa människor bort. Ännu ett perspektiv på livet som gör att jag försöker hålla mig medveten i nuet, acceptera det förflutna, inse mina misstag och ångra dem i i mitt inre, gå vidare och leva idag. Leva för att vara lycklig idag, leva för att ta tillvara på allt och alla idag eftersom de kanske inte finns imorgon. Jag tar inte något för givet längre, jag insuper all kärlek och positiv energi varje dag. Jag älskar det som varit för att det har fört mig dit jag är idag, jag älskar framtiden för att det är dit jag är påväg, jag älskar denna sekund, denna minut för den får mig att känna mig levande. 
 
Jag har många gånger ifrågasatt mitt eget sätt att vara, ifrågasatt mig själv som person och de egenskaper jag har. Detta ifrågasättande har gett mig osäkerhet och dåligt självförtroende. Jag har jämfört mig för mycket med andra, tyckt att andra är bättre än mig. Jag förstår nu att jag är den jag är, jag är den som styrs av mina känslor, den som altid vill ha rättvisa, den som har lätt att gråta för andras lycka och sorg, den som aldrig ser det onda eller fula i någon annan förrän andra påpekar det, den som är accepterande inför andras brister, den förstående. Och jag må verka naiv, förvirrad, lättpåverkad och överemotionell, men allt det goda och starka inom mig väger upp för allt det. Det är därför andra älskar mig och det är därför jag ska älska mig själv. Jag älskar mig själv. Jag behövs på denna jord lika mycket som alla andra underbara människor behövs. Jag bidrar också med något till andra, det är inte bara jag som tar. Jag läste i en bok att det man ger får man tillbaka i en ännu större bemärkelse. Det är sant, det kan jag märka bara av att gå på stan och le, utan att tänka på det ler andra som passerar mig och leendet är riktat mot mig. Deras leenden påverkar i sin tur mig att fortsätta vara glad för dagen. Och glädje leder oftast till att jag gör ett bättre jobb eller får gjort det jag ska med goda resultat. Mitt motto är verkligen "What goes around, comes around". Detsamma känner jag inför allt ont jag gjort i mitt liv, de negativa tider som bara förde med sig än mer negativitet. Synden straffar sig själv som man brukar säga. Istället för att älta det som varit och det jag gjort väljer jag att inse det jag gjort, acceptera det jag gjort och gå vidare. Jag väljer den positiva vägen, jag väljer glädje, tacksamhet och kärlek. Jag väljer bort det onda och negativa. Ju mer jag väljer det goda desto mer dras det goda till mig. Jag ger aldrig upp.