Längtan efter bebis

Jag har en sån enorm längtan efter att bli gravid, vara mamma och bygga vidare på livet. Alla andra lägen känns på något vis som ett mellanläge, ett förberedelsestadie. Har längtat efter detta i några år från och till, men den senaste tiden har det verkligen ekat av längtan inom mig. För några veckor sedan trodde jag till och med att jag var gravid, och önskade  att det var sant även om det är helt fel tidpunkt att bli det just nu. Nu när jag tänker på hur jag känner kan jag inte ens föreställa mig hur ont det måste vara för de som inte kan få barn. Och det måste vara så oerhört svårt att se hur alla i ens närhet blir gravida en efter en. Om jag har privilegiet att skaffa barn kommer jag att vara så tacksam.
1

Tacksam för livet, och så många frågor

Jag är så extremt tacksam för mitt liv. Tacksam för att jag har hälsan i behåll, har ett meningsfullt arbete, har chansen att göra skillnad för någon annan, har människor i min närhet som bryr sig om mig. Jag är så glad över att ha det här, och jag är stolt över att jag låter mig själv vara glad över detta. Dock kommer jag vissa gånger att tänka på det som inte är bra i mitt liv, de saker som jag borde ta tag i men som det inte är säkert att jag ens kan påverka. Hur mycket energi ska jag lägga på det? Och när ska jag backa? Förmodligen är det den lätta vägen att backa, och det känns ju inte riktigt rätt att göra det lätt för sig i så avgörande saker i livet. Är det rätt eller fel att dra sig ur? Är det rätt eller fel att välja att ta avstånd från kött och blod? Jag har ställt mig frågan så många gånger och jag vet inte om jag någonsin kommer finna svaret. Den största rädslan är att svaret kommer att komma för sent

Vill vara glad

Ibland kommer jag på mig själv med att stresskolla på mobilen samtidigt som tankarna flyger åt alla håll, i samma stund känner jag en klump i magen av stress. Jag känner verkligen att jag måste lära mig att varva ner på kvällarna och inte fastna i mobilen. Jag vet att jag har mycket tankar som cirkulerar och att jag egentligen är väldigt ledsen och uppgiven. Dock blir man efter ett tag trött på att tänka och prata om det jobbiga, vilket får mig att vilja fokusera på annat. Men jag vet att det är avkoppling jag behöver. Ska kolla upp en hotellvistelse snart, behöver komma bort och unna mig något. Den här månaden har känts alldeles för lång och tung. Jag vet inte varför jag känner så, det har ju bara gått en månad sedan vi var i Göteborg och hade en oförglömlig helg. Men den tiden känns dock som bortblåst. Varför kan jag inte bara vara glad, varför måste saker och ting göra mig ledsen. Blir så trött på det.