Rastlöshet

Jag känner rastlöshet, inte bara i kroppen utan i själen. Jag tror, för jag har inte helt kommit fram till vad det kan bero på, att jag inte känner mig tillräckligt tillfredsställd. Det är något som saknas i mitt inre, om det är på spirituell nivå eller om det är förankrat till min livsstil i vardagen vet jag inte. Det kan vara en kombination av båda. Jag vet inte vad jag vill få ut av vardagen, jag vet inte vad jag vill få ut av livet överlag. Jag spenderar mycket av min lediga ensamtid åt att tänka och dagdrömma. Ibland önskar jag att jag hade fått tid att tänka och drömma ännu mer, och att jag hade tillräckligt med tid åt att leva ut mina drömmar och fantasier på något sätt. Samtidigt tänker jag att det är bra att jag har begränsad tid att drömma då jag är rädd att jag annars hade fastnat där och tappat verkligheten. Ibland är jag rädd för mitt eget psyke och för att jag har en tendens att snöa in mig i saker, jag är rädd för att inte kunna ta mig ur. På så vis är det bra att jobbet upptar mycket av min tid. Jag kan dock tycka att det är jobbigt att vara 100 % insnöad på jobbet, glömma resten av mitt liv, för att sedan komma ihåg livet på kvällen igen. Men för mig funkar det inte på något annat sätt. Det krävs 100 % fokus för att vara så effektiv det bara går. Detta gör mig trött. Och nu talar jag utifrån mig själv, jag är medveten om att halva Sverige känner likadant som jag.