Som man bäddar får man ligga..

.. är det så det kallas? 
Jag tänker främst på det här med att träffa vänner, och vilka som faktiskt tar sig tiden att träffa en. Jag funderar rätt mycket över vad jag gör för fel, när det kommer till att vissa personer aldrig har tid att träffa mig eller helt enkelt alltid ställer in planerade träffar. Är jag för på? Är jag för optimistisk? Har jag för höga förväntningar? Är det kanske karma som rent ut sagt biter mig i röven? För att jag gör likadant mot vissa andra som jag helt enkelt väljer att prioritera bort från mitt sällskapsliv? Jag känner verkligen att jag fått smaka på min egen medicin. Men på något vis så tror jag ändå att deras val att bortprioritera mig inte har med mig att göra egentligen. Troligtvis har de nog med sina egna bekymmer och för lite tid att prioritera mig, precis som jag inte ger min tid till vissa andra. Jag borde verkligen sluta ta saker personligt, det är slöseri på energi och rubbar självförtroendet. Nog med självömkan, nu ska jag läsa i min tarotbok och bli den riktiga häxan jag alltid varit.