Sluta be om ursäkt

Jag är så jävla trött på detta helvetes jävla skitet. Allt för ofta tar jag skulden på mig själv och ber om ursäkt även när jag inte anser att jag gjort fel, men framförallt när jag gjort fel. För att jag är en ansvarstagande person. Jag är så fruktansvärt förbannad över att ingen annan i min jävla närhet har lite mer självinsikt och konfronterar sig själv före de ens har mage att gå på någon annan. Och så jävla trött jag är på mig själv som ALLTID ska köpa andras känslor. Varför slår det mig aldrig i stunden att jag inte kan ansvara för vad andra känner och att jag därför inte heller alltid behöver be om ursäkt för någon annans känsla. En känsla är inte fakta, det går inte att bevisa eller argumentera för. Jag kan försöka förstå en annans känsla men kan inte be om ursäkt för den. Du kan känna dig jävligt ledsen när du ser att någon annan köpt din favorit väska, men det är ju inget som den ska be om ursäkt för. Du kan känna att en person inte tycker om dig baserat på en ynka liten sak som den personen gjort men det betyder inte att den personen ska be om ursäkt för din känsla, SÄRSKILT om den känslan inte stämmer. Jag börjar bli jävligt trött på alla dessa onödiga konfrontationer, när det finns så mycket man kan lägga energi på som är viktigt i livet. Och jag blir så trött på att jag förstorar detta och låter mig bli förbannad över det. Jag hatar också att jag bara ber om ursäkt för saker jag inte gjort, och att jag då indirekt anses erkänna att jag gjort ett fel som jag inte gjort. Det är så oerhört orättvist mot mig själv. Jag ska fan sluta be om ursäkt från och med nu

Mellandagar

Har haft en skön jul och nyår, med jobb emellan. Tycker att det var dumt att inte ha ledigt i mellandagarna för jag hade verkligen behövt det. Vet inte riktigt varför jag är så trött hela tiden, och jag önskar att jag hade vilat upp mig mer. Trötthet är jag inte ensam om att känna vid denna årstiden. Men jag känner mig verkligen tröttare än vad jag brukar vara såhär års. Jag brukar oftast bara vara dyster men inte trött. Funderar på om de senaste åren kommit ikapp mig, och om jag kört slut på mig själv mentalt. Jag önskar mig en veckas lugn och ro i en harmonisk miljö där jag kan andas, vila, tänka på allt det positiva i livet och vara kreativ. Blir ledsen över att sådant kostar semesterdagar och pengar, vilka jag behöver till sommaren. Så det lär förbli en dröm. Istället får jag hitta några timmar i veckan till att koppla av och koppla bort. Har börjat med att detoxa från snapchat sedan några månader tillbaka och hade Instagram stängt i en månad och har nu stängt den igen på obestämd tid. Det är så skönt att slippa bry sig om vad andra gör, och ännu skönare att inte bli besviken av att man själv inte får tillräckligt mycket bekräftelse på det man lägger upp. Kan spendera min energi på de som verkligen förtjänar den istället. Jag har börjat det nya året på bästa sätt, med mannen som förtjänar all min uppmärksamhet

Längtan efter bebis

Jag har en sån enorm längtan efter att bli gravid, vara mamma och bygga vidare på livet. Alla andra lägen känns på något vis som ett mellanläge, ett förberedelsestadie. Har längtat efter detta i några år från och till, men den senaste tiden har det verkligen ekat av längtan inom mig. För några veckor sedan trodde jag till och med att jag var gravid, och önskade  att det var sant även om det är helt fel tidpunkt att bli det just nu. Nu när jag tänker på hur jag känner kan jag inte ens föreställa mig hur ont det måste vara för de som inte kan få barn. Och det måste vara så oerhört svårt att se hur alla i ens närhet blir gravida en efter en. Om jag har privilegiet att skaffa barn kommer jag att vara så tacksam.
1